Andrew Borden är en väldigt sparsam man. Pengar är det inte ont om, han är faktiskt väldigt förmögen – tidningarna pekar senare ivrigt ut hans miljonärstatus efter hans död men kanske är det på grund av hans ekonomiska kamp som ung som gör att han till slut blir så snål. Trots ett överflöd av pengar och fastigheter så saknar Bordens hem elektricitet och inomhus VVS även fast sådan lyx är vanlig bland dom mer förmögna hemmen. Andrews första fru Sara dör år 1863 och tre år senare gifter han om sig med en Abby Durfree Gray, mest på grund av att hans barn behöver en mor. Borden familjen verkar ha nästan allt men det är inget lyckligt hem – Andrews döttrar misstänker att Abby har gift sig med deras far bara för pengarna. Lizzie och Emma vägrar till och med att äta middag tillsammans med föräldrarna. Medans Andrew styr hemmet har de andra inte mycket att säga till om och kvinnornas värld är ganska så snäv. Döttrarna och frun får veckopeng, och Andrew börjar snart att låsa dörren till sitt rum då han misstänker att hans döttrar stjäl från honom och Abby. Det är inte första gången Lizzie blir anklagad för att stöld – en lokal köpman beskyllde nämligen henne för snatteri någon gång i historien. Minst sagt så verkar lycka och glädje inte särskilt närvarande hos familjen.
Systrarna Borden bor hemma långt upp i åldern trots att dom inte kommer överens med föräldrarna. Lizzie deltar i aktiviteter som kyrkan ordnar, hon undervisar söndagsskola för invandrarbarn och donerar tid för att tjäna som sekreterare och kassör för organisationen ”Christian Endeavor Society” som jobbar för att främja ett uppriktigt kristet liv. Det är inte den enda organisationen som hon är involverad i men det verkar inte som att hon finner dom kyrkliga aktiviteterna uppriktigt tillfredsställande. Lizzie kommer från vad som ses vara en god bakgrund, hon är av adlig börd och tillhör överklassen så därför är hon alldeles för fin för att arbeta som ’vanligt folk’.
Något som upprör systrarna Borden är att deras far ger bort egendom till Abbys familj. Det är något som de själva förtjänar, inte styvmodern. Så de kräver att de ska bli behandlade som jämställda och Andrew bestämmer sig för att sälja huset som han har ärvt av sin far. Han säljer det till sina döttrar för en dollar. Lizzie är förbittrad på sin far för att de inte bor i området där de mer förmögna bor, ”The Hill”. Andrew har bestämt sig för att bo i närheten av sina företag och Lizzie hatar det. Hon klandrar sin far för faktumet att hon inte är gift. Om de hade bott på ”The Hill” så hade hon träffat en lämplig man.
Den fjärde augusti 1892 så går Abby upp på övervåningen för att bädda rent i gästrummet där systrarna Bordens morbror hade sovit under natten. Medans morbrodern är ute på en morgonpromenad för att ta hand om några ärenden så ska rummet bli städat. Någon gång mellan nio och halv tio så möter Abby sin mördare. När en mindre yxa träffar henne precis ovanför örat så vänder hon sig om och faller till golvet med ansiktet nedåt. Sjutton slag till utdelas mot hennes bakhuvud. Medans detta pågår så påstår Lizzie att hon är ute och tvättar fönster. Andrew återvänder hem runt klockan halv elva efter att ha varit inne i stan. Hembiträdet släpper in honom och medans hon försöker öppna dörren då hon har lite problem med nyckeln så säger hon sig ha hört Lizzie fnittra på övervåningen. Lizzie kommer ner för att hälsa på fadern och när han frågar var Abby är så säger hon att styvmodern tog emot ett meddelande från en sjuk vän, och har då gått för att besöka denna vän. Efter det så säger Lizzie sig ha gått ut till ladan för att leta efter fiskeutrustning. Hembiträdet Bridget Sullivan går upp till sitt rum på tredje våningen för att vila efter att ha tvättat fönster och runt klockan 11 hör hon hur Lizzie skriker till på nedervåningen.
”Maggie, kom fort! Far är död. Någon kom in och dödade honom.”
Andrew Borden sov på soffan i vardagsrummet på nedervåningen när någon attackerar honom med något som liknar en yxa. Hans kropp är fortfarande varm när utredarna anländer till scenen. När polisen frågar var styvmodern är så upprepar Lizzie det hon hade berättat för faderna – att Abby har gått för att besöka en sjuk vän och frågar sedan om någon kan gå upp på övervåningen för att se om hon har återvänt. Hembiträdet och en granne vid namn Adelaide Churchill kommer halvvägs upp i trappen innan de upptäcker Abby liggandes på golvet när de lyfter på blicken och tittar rakt in i gästrummet. Hon har blivit tilldelad nitton slag totalt medans Andrew har tilldelats elva i ansiktet och huvudet. Baserat på Abbys svalare kroppstemperatur och faktumet att hennes blod redan har börjat koagulera så verkar det som att hon har blivit mördad först.
Polisen är inte tillfredsställda med intrycket Lizzie ger. Hon svarar väldigt underligt på deras frågor och svaren är motsägande. Hon hävdar till exempel att hon har hört ett stön runt tiden då fadern dog till att senare hävda att hon inte har hört ett endaste ljud. Hon påstår att när fadern anlände hem så hjälpte hon honom ur sina skor innan hon hjälpte honom på med tofflorna men fotografier av mordscenen visar att Andrew fortfarande har sina skor på sig när han dör. Familjens doktor, Dr. Seabury Bowen, intygar att morfinet som han har ordinerat åt Lizzie kan ha något att göra med hennes förvirrande påståenden. Några polismän tycker att Lizzie är alldeles för lugn under förhören, alldeles för lugn för någon som har gått igenom det hon har gått igenom.
En vän till systrarna Borden, Alice Russell, stannar med dem dagarna efter morden. Under hennes vistelse så ser hon när Lizzie bränner upp en blå klänning med förklaringen att det finns färgfläckar på den och enligt hembiträdet så bär Lizzie just en blå klänning på morgonen då morden begås.
Rättegången mot Lizzie startar den femte juni år 1893. När åklagaren Thomas Moody kastar fram en blå klänning som tillhör Lizzie på bordet så trillar Andrew och Abbys kranium ut, och när Lizzie ser deras skallar så svimmar hon. Hon är avsvimmad i flera minuter enligt tidningarna. Hembiträdet, Bridget Sullivan, vittnar om att dagarna innan morden så hade Mr. och Mrs. Borden haft magont. Abby hade gått till familjens doktor och till honom sa hon att dom hade blivit förgiftade. Men hon sa inte av vem. Ett butiksbiträde på apoteket berättar för polisen att Lizzie Borden besökte apoteket dagen innan morden och försökte köpa ett väldigt dödligt gift – blåsyra. Men domarna bestämmer sig för att utesluta detta vittnesmål. Natten innan morddagen så berättar Lizzie för sin vän Alice Russell att hon ska snart åka på semester och att hon har en väldigt dålig känsla av att något ska hända. Hon är rädd att någon ska bränna ner deras hur eller att någon ska skada hennes far.
När polisen kollar igenom ladan som Lizzie påstår sig ha varit i när Andrew mördades så hittar de inga fotspår på det dammiga golvet. En rörmokare och gas montör säger sig ha varit i ladan några dagar tidigare vilket kastar tvivel över polisens påstående att Lizzie inte kan ha varit där. Det dammiga golvet håller inte som bevis.
Det tar juryn en och en halv timme att nå en slutgiltig dom. När Lizzie hör dem förkunna att hon inte är skyldig så skriker hon till samtidigt som hon sjunker ner i sin stol och vilar armarna på räcket framför henne. Sedan så begraver hon ansiktet i sina händer och skriker till av lycka återigen.
När rättegången är över så köper systrarna Borden ett hus i området ”The Hill” där Lizzie alltid har velat bo. Dom döper huset till ”Maplecroft” men trots att hon blir funnen oskyldig så utesluts Lizzie ur samhället. År 1905 flyttar Emma ut ur huset efter ett gräl och de ses aldrig mer igen. År 1927 insjuknar Lizzie efter att ha fått gallblåsan bortopererad och hon går bort den förste juni. Emma dör bara nio dagar senare.
Källor: Famous Trials, Female Killers (youtube)
Kriminalhistoriska bloggen 