På morgonen den sjunde november år 1980 får Johan frukost på sängen av sin mamma precis som vilken annan dag som helst. Eftersom det inte är någon gymnastik på schemat i skolan så bestämmer mamma Anna-Clara att Johan ska ha skjorta på sig. Kläderna läggs fram på sängen, kläder som passar bra när Johan senare samma dag ska åka hem till sin pappa. Klockan 07:45 är det dags för mamma Anna-Clara att bege sig iväg till jobbet tillsammans med en arbetskamrat som har sovit över och Johan ligger kvar i sängen för att läsa lite innan han går till skolan. Runt samma tid ska en taxichaufför åka hemåt efter att ha lämnat av ett par passagerare men en vit Amazon blockerar vägen för honom. Den vita bilen står felparkerad med motorn fortfarande igång och det är en bil som taxichauffören känner igen. Han har sett den förut. Samma bil har även setts tidigare av en elektriker – då stod den precis utanför huset där Johan bor.
Några minuter senare ser ett vittne Johan stå i dörröppningen och tycker att han ser förbryllad ut. Det är en annan pojke som springer nedför trappen i porten för att inte missa bussen och han hälsar snabbt på Johan. Det är det enda som han lägger märket till – att Johan ser lite förvirrad ut. Bara tio minuter senare ringer två grannflickor på hos Asplund för att lämna tillbaka deras katt som dom har haft hos sig men ingen öppnar dörren och dom hör inga ljud från lägenheten. Senare den dagen när Anna-Clara kommer hem runt 12.30-tiden så är Johan borta. Det är inte så konstigt tycker hon och tror att han fortfarande är kvar i skolan. Men skjortan ligger kvar på sängen. Sedan ringer telefonen och det är en av Johans kompisar som vill höra om resan till pappan blir av då Johan inte har varit i skolan på hela dagen. Kompisen ska få följa med till Johans pappa och det är något dom har sett fram emot. När klockan närmar sig tre så börjar oron att smyga sig på. Det är då man börjar leta. Föräldrarna och några kompisar söker av området men hittar ingen Johan. Man bestämmer sig för att anmäla honom saknad runt klockan 15.40-tiden. Skallgångskedjorna som anordnas ger inget.
En man som familjen känner misstänkts tidigt att ha något att göra med försvinnandet. Det är ett av Anna-Claras ex. Exet har varit väldigt svartsjuk sedan förhållandet med Anna-Clara tog slut ungefär ett och ett halv år tidigare, och han ska ha hotat henne med att skada Johan. Denna man misstänks inte bara av polisen utan även av nära vänner och Johans pappa. Anna-Clara var dock lite skeptisk i början men exets historia går inte ihop med vittnesmålen. Han har konstant förnekat att han har varit i Bosvedjan trots att flera personer har sett honom i området både dagarna före Johans försvinnande och just den sjunde november. Ett stort misstag görs då det dröjer innan exets bil undersöks av polisen så när den väl söks igenom märker man att den nyligen har blivit mycket väl städad. Ett annat vittne uppger att den sjunde november hade han sett exet där man kastar riskavfall på sjukhuset där dom båda jobbar. Efter att riskavfallet har kastats så transporteras det iväg för förbränning, men vad hade exet där att göra när han var ledig den dagen?
En kväll när Anna-Clara lägger sig i sin säng efter att hon har kommit hem från jobbet märker hon att Johans leksakssoldater står uppradade på hennes nattduksbord med gevären riktade mot henne. Polisen tar det inte på allvar när hon ringer dom och hon bestämmer sig för att byta lås på dörren, och efter det händer det inget mer av den naturen. En sak som håller i sig dock är dom anonyma samtal som Anna-Clara får ta emot. Dom började redan innan Johan försvann.
När det kommer fram att det inte finns tillräckligt med bevis för att väcka åtal enligt åklagaren så bestämmer sig föräldrarna att väcka enskilt åtal mot exet. Det är en liten seger när den anklagade döms för olaga frihetsberövande. Men både advokat Pelle Svensson och pappan Björn tycker att exet kommer för lindrigt undan och bestämmer sig för att försöka få honom dömd för mord. Det slutar med att hovrätten friar honom för mord, människorov och olaga frihetsberövande.
Sedan dröjer det till år 1992 innan något mer händer. Då har Björn flyttat till Köpenhamn med sina döttrar och när han besöker en jazzklubb med sin flickvän träffar dom på en läkare som börjar skryta om sitt yrke. Han säger att han har en patient som har erkänt mordet på Johan Asplund men Björn tror inte alls på det som patienten påstår. Thomas Quick tar inte bara på sig detta försvinnande utan flera andra också. År 2001 fälls han för mordet på Johan men drar tillbaka sina erkännanden sju år senare. Idag går han under namnet Sture Bergwall och enligt hans familj så har han alltid varit väldigt manipulativ och provocerande. Quick har dock en historia av sexuellt utnyttjande av barn och under sitt liv har han tilldelats ett flertal diagnoser som alla har grundat sig i ett sexuellt avvikande beteende.
För några år sedan sade sig någon ha ett morderkännande inspelat på film men när telefonen som filmen ska finnas på undersöks hittas ingenting och personen kommer till slut ut med att han har ljugit om det hela. Idag är fallet preskriberat och Johan saknas fortfarande.
Källor: I brottets spår (podd), Aftonbladet, SVT
Kriminalhistoriska bloggen 