Eugene Butler: Midnattsryttaren

Det är en hemsk upptäckt som arbetarna gör när de gräver under huset. Egendomen ska renoveras och medans en källare skapas så grävs skelettdelar upp vilket är ganska så chockerande. Upptäckten är en ren slump då männen har hittat en dold fallucka och på så vis klättrat ner till det öppna utrymmet under byggnaden. När en läkare blir tillkallad så upptäcker man ännu fler benrester men inga kläder eller annat som kan identifiera kropparna hittas. Skeletten analyseras och man finner att det är endast män, män som alla dog när deras huvuden krossades. Två av dem har även fått sina ben brutna. Den yngsta har varit mellan 15 och 18 år gammal, men trots att flera mord uppdagas så kan inte mördaren gripas. Varför? För att mördaren är redan borta sedan länge.

Eugene Butler föds någon gång runt 1849 och härstammar från England. Som vuxen flyttar han till North Dakota där han köper en farm och lever ensam utan att gifta sig. Inga barn finns i bilden. Han beblandar sig inte med grannarna och föredrar sitt eget sällskap. Det är endast när det är affärsrelaterat som han lämnar gården. Pengar är aldrig ett problem, hans egendom är ganska så värdefull. Men under åren som passerar så blir det allt tydligare att något förändras – Eugene har alltid ansetts vara underlig men nu blir hans tillstånd mycket värre. Hans psykiska ohälsa blir allt mer kritisk. Han hävdar att alla änkor och äldre jungfrur i hela landet vill gifta sig med honom, och han lider av hallucinationer som får honom att tro att osynliga människor jagar honom. På nätterna brukar han rida sina hästar och skrika så högt som han bara kan. Tillslut blir han inlagd på mentalsjukhuset i Jamestown. Under hans sju år långa vistelse på vårdanstalten så är det ingen som märker att han ska vara mordisk. Ibland frågar han sköterskorna och doktorerna om de kan höra personerna som talar om honom – han är även rädd för kameror då han tror att han dör om någon lyckas fånga honom på bild. Enligt honom så är kameran skapad för att ta livet av honom.

Mördaren gillar att delta i danserna som sjukhuset anordnar och han är ganska så förtjust i en av dem kvinnliga sköterskorna. Han hävdar även att fienderna som han hade när han levde på farmen har följt med honom till vårdanstalten. Butler blir diagnostiserad med en kronisk form av vansinne och paranoia. Han dör under sin vistelse på sjukhuset och skeletten upptäcks inte förrän två år senare, vilket är anledningen till varför mördaren aldrig kan häktas.

Det föreslås att kropparna kan tillhöra luffare som anställts som drängar och det är därför deras försvinnanden inte har noterats. En teori är att Butler dödade männen då han trodde att de skulle stjäla de pengar han hade liggandes i huset. En man vid namn Leo Urbanski träder fram genom sin advokat och hävdar att ett av offren kan vara hans bror. Brodern John försvann i närheten av Niagara år 1902 och innan försvinnandet sände han ett brev till Leo där han förklarade att han jobbade för en ungkarl inne i staden. Genom att granska brevets frimärke kan man spåra det till Larimore, en stad som Butler hade kopplingar till. Offren har fortfarande inte blivit identifierade och de kommer att fortsätta vara oidentifierade tills dess att någon träder fram med skelettdelar då dessa stals som souvenirer av stadsborna.