En låda av kartong skymtade bland träden. Det är inte ovanligt att folk kastar skräp omkring sig men något med just denna låda stämde inte. Det var inte förrän Frederick Benosis gick fram till den och tog en titt som han insåg att detta var något som definitivt inte tillhörde det normala. Han bestämde sig för inte att kontakta polisen direkt för han ville helt enkelt inte förklara vad han gjorde i dom krokarna. Sanningen var den att Frederick var där för att spionera på dom problematiska och tvivelaktiga flickor som gick i skolan i närheten. Det var inte första gången han var där, det var ett ställe han ofta besökte och han ville helt enkelt inte att polisen skulle få reda på det. Men Frederick var inte den första personen som upptäckte kartongen. En jägare hade besökt området några dagar innan för att lägga ut sina fällor och hade då hittat lådan, men han hade inte heller anmält det han hittade då han var rädd att hans fällor skulle konfiskeras. När fyndet väl anmäldes så var det inledningen till en gåta som inte har lösts än idag. Genom åren har ett antal teorier presenterats men dom har inte lett någonstans. Pojken är fortfarande utan namn.
I kartongen låg en död pojke. Han kunde inte vara äldre än sex år och han var liten för sin ålder. Han var naken och insvept i en flanellfilt. Eftersom pojken var så pass ung så trodde polisen att det inte skulle dröja särskilt länge att identifiera honom men dom hade fel. Ingen hade rapporterat ett försvunnet barn som passade in på pojkens beskrivning, inte ens när foton av det döda barnet delades ut i området. På dessa foton hade man klätt upp pojken och satt honom upp så att det skulle se ut som att han levde. Pojkens hår hade nyligen blivit klippt, kanske precis innan han dog eller efteråt. Tussar av håret fanns på kroppen och han var väldigt undernärd. På kroppen fanns även två ärr från operationer och ett antal blåmärken. Det var uppenbart att pojken hade blivit misshandlad. Kanske var det anledningen till varför ingen gjorde anspråk på honom för att dom var rädda att bli arresterade. I närheten där han hade blivit lämnad i lådan hittade polisen en blå keps, en barnscarf och en näsduk men dessa fynd gav ingen klarhet i fallet.
Eftersom fingeravtryck och foton inte ledde någonvart så bestämde man sig för att fokusera på lådan som pojken hittades i. Innan lådan blev en provisorisk kista så hade den innehållit en barnkorg och man kunde spåra den till en affär i Pennsylvania. Totalt tolv identiska lådor hade fraktats till just denna affär och det fanns tyvärr inga uppgifter om vem som hade köpt dom. Kepsen som man hade hittat spårades genom en fastsydd etikett och ägaren av ’Bald Eagle Hat and Cap Company’ mindes just denna keps väldigt väl. Varje keps såldes med en läderrem och personen som hade köpt kepsen hade återvänt senare för att få en annan rem påsydd. Denna person var en man i tjugoårsåldern med blont hår och när ägaren blev visad en bild av pojken så sa hon att det fanns en viss likhet till mannen som hade köpt kepsen. Men återigen, inga uppgifter om köpet hade sparats och mannen hittades aldrig.
Filten som pojken hade varit insvept i skickades in för analys och det enda man kunde säga med säkerhet var att den var massproducerad i antingen Quebec eller North Carolina. Det var inte mycket att gå på. Pojken blev sedan begravd på ett potterfält men blev år 1998 ombegravd på kyrkogården Ivy Hill i Cedarbrook, Philadelphia, efter att DNA hade extraherats från en tand.
År 1960 så tog en anställd vid namn Remington Bristow på det medicinska kontoret kontakt med en synsk person i New Jersey. Denna synska person sa åt honom att leta efter ett fosterhem och senare ledde han Bristow till platsen för just detta fosterhem. Bristow deltog sedan i en fastighetsförsäljning för detta hus och upptäckte en vagga som kunde passa ihop med lådan. Han upptäckte även flera filtar som liknade den som pojken hade varit insvept i. En teori växte fram. Kanske hade pojken tillhört mannen som ägde huset, och att han tillsammans med sin styvdotter hade gjort sig av med pojken för att styvdottern inte skulle avslöjas att vara en ogift mamma. Inga andra kopplingar till fosterhemmet fanns dock och denna teori uteslöts snart. År 1998 så tog man upp denna teori igen och både mannen och hans styvdotter – som nu var hans fru – blev förhörda. Men dom förnekade att dom var involverade och DNA bevisade att styvdottern inte var pojkens biologiska mamma.
En annan teori presenterades år 2002 när en kvinna hävdade att hennes mamma hade köpt pojken av hans föräldrar år 1954. Kvinnan hävdade att hennes mamma hade misshandlat pojken både fysiskt och sexuellt i över två år men en kväll när barnet spydde upp sin middag så misshandlades han så svårt att när han sedan badades dog. Detaljerna stämde överens med den ursprungliga utredningen – middagen som pojken hade ätit innan han dog enligt kvinnan var den middag man hade hittat spår av i hans mage. Dessutom hade hans händer och fötter varit vattenrynkiga . Mamman hade sedan klippt av pojkens hår för att försöka dölja hans identitet och sedan hade hon tvingat sin dotter att hjälpa till med att dumpa kroppen. Efter att dom hade hittat en plats där dom kunde lämna barnet blev dom avbrutna av en passerande bilist. Han frågade om dom behövde hjälp med något innan han fortsatte därifrån när det blev klart för honom att han inte var önskad på platsen. Denna del av berättelsen stämde överens med ett anonymt vittnesmål som hade kommit in år 1957 när en man berättade att lådan hade redan funnits på plats innan pojken hade placerats i den. Enligt kvinnan som trädde fram med denna berättelse var pojkens namn Jonathan och han hade varit handikappad, och stum. Först så verkade alla bitar falla på plats och man trodde att man kanske äntligen hade lösningen på gåtan. Men inget av det hon berättade kunde verifieras. Grannar till kvinnan avfärdade henne totalt och kallade berättelsen för ’löjlig’ och kvinnans historik av psykisk sjukdom kastade skuggor över hennes vittnesmål.
Den forensiska konstnären Frank Bender föreslog att pojken kanske hade uppfostrats som flicka. Denna teori var baserad på hur pojkens hår hade klippts och att hans ögonbryn tydligen hade blivit formgivna. År 2016 så trodde två författare från Los Angeles och New Jersey att dom hade löst fallet. Dom jämförde pojkens DNA med en man i Tennessee men det avslöjades senare att det inte var någon match.
Pojkens identitet är fortfarande ett mysterium men förra året, 2018, så sa Barbara Rae-Venter att hon skulle använda en teknik som hon hade använt innan för att hitta Golden State Killer. Hon ska använda samma teknik där hon laddar upp pojkens DNA profil till den personliga genomiksidan GEDmatch för att se om det finns några släktingar där ute. Det var så Golden State Killer hittades och kanske kan den tekniken även bringa klarhet i detta fall.
Källor: America’s Unknown Child, Historic Mysteries, Medium, Spöktimmen
Kriminalhistoriska bloggen 